Vinet från Madeira har historiskt varit större i både Storbritannien och USA än sina iberiska kusiner sherry och portvin. Dock har vinerna under ett antal årtionden fört en tynande tillvaro, en trend som nu vänt.
Madeira ligger utanför den afrikanska västkusten och är inte större än 1/4 av Gotland. Denna kuperade vulkanö, som stiger rätt upp ur havet utan några egentligen stränder, upptäcktes inte förrän på 1400-talet av den portugisiske kaptenen Joâo Goncalves Zarco.
Atlantens pärla
Det var efter att Joâo hade drivit iland på grannön Porto Santos som han borta i horisonten kunde se svarta moln som formade en vägg i havet. Enligt historien trodde han det var "ångor som steg upp ur helvetets gap". Eftersom han dessutom trodde, och många andra med honom, att jorden var platt, begav han sig tillbaka till Portugal av rädsla för att trilla över kanten. Prins Henry av Portugal visste dock bättre (han var övertygad om att jorden faktiskt är rund) och skickade tillbaka Zarco för att utforska området. Han vågade sig dit, upptäckte vad som senare kom att kallas "Atlantens pärla" och där stannade han.Skogsbrand
Madeira blev officiellt en portugisisk provins 1425. Zarco utnämndes till guvenör och beodrades att plantera sockerrör och vinstockar. Då ön var överfull med träd, blev han nödgad att bränna ner stora delar av den skogsbeklädda ön för att viga plats åt dessa grödor. Det satte fyr med besked och branden höll på i hela sju år.
Fortfarande är det glest mellan träden på ön, men askan tillsammans med den vulkaniska jorden har bildat en perfekt grogrund för vinodling. De klassiska druvorna som odlats är sercial, verdelho, bual och malmsey (malvoisie) samt en ytterst liten del terrantez, en druva som knappt odlas mer. Alla dessa sorter är gröna.Resglad dryck
Mot slutet på 1500-talet finns det tecken på att vinindustrin på Madeira var väl etablerad. Huvudstaden Funchal blev naturlig anlöpningshamn för lastskepp på väg till Afrika, Asien och Sydamerika.
Ett problem för fraktarna var vinerna som lastades försämrades märkbart på de långa resorna över haven. Probelmet löstes genom att ren alkohol, på den tiden förmodligen destillat från sockerrör, tillsattes vissa tunnor för att hjälpa vinerna att överleva vecko- och ibland månadslånga transporter.Detta visade sig bli ett lyckokast. Vinerna mådde bra, både av den lilla sprittillsatsen och av den solexponering som tunnorna utsattes för när de låg på däck och rullade. En del av vinet dunstade men vann i smakkoncentrationen och livslängd.
Tekniken med att tillsätta sprit, så kallad fortifiering, började användas som en del av tillverkningsprocessen mot mitten 1800-talet. Att utsätta vinet för värme var också en process som sedemera utfördes på ön, så kallad estufagem (se faktaruta). Dessa två metoder har tillsammans skapat världens kanske mest lagringståliga vin. Värt att notera är att vinet även i öppnat skick inte förändrar sig nämnvärt på månader.Shippers
Vinindustrin blomstrade och många klassika "shippers" som Blandys & Leacock, Henriques & Henriques och Crossart Gordonbedrev lönsam verksamhet. Dessa företag köpte upp druvorna eller vinerna av lokala odlare/producenter och skeppade madeiran runt världen. Nu används ordet shippers i betydelsen vinhus.
Idag återstår i princip två shippers; Madeira Wine Company (sammanslutning av företag där man idag finner flera av de gamla klassiska madeiranamnen) samt Henriques & Henriques.Optimism och nya satsningar
Vinerna nådde stor framgång genom den geografiska spridningen. Efterfrågan gjorde dock att vinodlarna upplevde brist på de klassiska druvsorterna. Istället började man använda sig av den blå druvan tinta negra mole för att blanda med någon av de fyra klassiska i större eller mindre utsträckning. Reslutatet blev sämre viner och en sjunkande efterfrågan. Madeiravin blev allt ovanligare och användes hellre i mat än som dryck.
Detta problem har de återstående vinhusen med kraft inriktat sig på. De har till viss del fått hjälp av Portugals medlemskap i EU. Unionens regler för vinodling gäller även Madeira och gör i det här fallet att man i större utsträckning måste hålla sig till de fyra klassiska druvsorterna (se faktaruta). Som ytterligare en satsning på kvalitet har man inriktat sig på att endast namnge någon av de fyra druvsorterna på etiketten om vinet är fem år eller äldre. Dessutom har de funnit en stor optimism och vilja att investera i den lokala vinindustrin, förändringarna syns både ute på vinfälten och i produktionsanläggningarna.
Arbetet med att återerövra det forna ryktet för dessa långlivade viner börjar ge resultat. Förra året ökade den totala exporten av madeira med 12 procent.
Pergolas
Vinrankorna binds traditionellt upp på dessa stora träställningar.
Druvorna måste skördas för hand.
Levadas
Akvedukter som leder regnvattnet nedför bergen till odlingarna.
Estufagem
Process där vinet hettas upp minst tre månader.
Traditionellt ligger vinet på fat i varma lagerhus.
Effekten blir en karamellisering av sockret och oxidation av vinet.
Druvor
Vinerna delas in i olika stilar efter de druvsorter som odlas på ön. Vinet måste innehålla minst 85 procent av druvan nämnd på etiketten. Generellt kan man indela vinerna i fyra grupper och i stegrande söthetsgrad. Sercial ger det friskaste och torraste vinet, blir som bäst efter tio eller fler år. Verdelho Är en druva som mognar tidigt och ger ett mjukt, halvtorrt vin. Bual är som sercial ovanlig har håriga löv. Ger kraftfulla halvsöta till söta viner. Malmsey eller malvasia ger de sötaste vinerna.
Reserve Lagrat mer än fem år.
Special Reserve Lagrat mer än tio år.
Extra Reserve Lagrat mer än 15 år.
Vintage Årgångsbetecknad madeira som måste ligga minst 20 år på fat och två år på flaska.Text: Varunytt, Systembolaget. Bild: Madinfo, Madeira.
Systembolaget
[Madeira Info]